Oststölden.

 

Ingrid Mickelsdotter och Olof Ersson kom till Myckelåsen 1772 och började bygga ett torp och odla upp mark. Det blev med tiden den gård som i vi kallat ”Albert Pers” efter den siste brukaren Albert Persson. På den tiden skaffade sig fattigt folk och torpare inte många barn. De stora barnkullarna var för välbeställt folk, rika bönder och präster. Ingrid och Olof kom inte att följa den normen, trots ett liv som var hårt och fattigt fick de åtta barn varav endast två nådde vuxen ålder. 

En söndagskväll på hösten 1813, den 12 september, kom Ingrid Mickelsdotter att göra något som hon säkert senare ångrade. Hon var då 69 år gammal och hade levt ett långt liv ostraffad.  Den kvällen stal hon 4 små ostar i en fäbod i Skallböle där bonden Erik Mattsson i Svedje hade sin boskap. 

På hemvägen, i skogen mellan Skallböle och torpet kom hon att möta Göran Olofsson i Välje och Faste Johansson i Myckelåsen. De såg att hon bar på något och hon fick visa upp vad hon hade. Göran och Faste var principfasta män, kanske blir det så när man lever i ett samhälle där marginalerna är så små att en förlorad ost har betydelse. Hon tvingades att vända och de följde henne hela vägen tillbaka till Skallböle och såg till att hon lämnade tillbaka ostarna till bodpigan Karin Ersdotter. 

Men därmed var saken inte ur världen. Landsfiskal Jonas Granbom åtalade henne för snatteri och sabbatsbrott. Hon slapp åtal för inbrott då ostarna hade plockats ut genom ett sönderslaget fönster. Det var första gången hon stod åtalad och hon döms för stölden av ostarna som vägde 12 marker eller 2,5 kg att plikta för halva deras värde med 28 skilling banco. Men, vad värre var, snatteriet hade skett under sabbatstid. För det fick hon böta 3 riksdaler och 16 skilling samt att hemlig skrift och avlösning undergå.

 Vad var värst, att betala böterna eller att stå i kyrkan inför församlingen och skämmas? Det kan vi inte veta men 3 riksdaler och 44 skilling var väldigt mycket pengar för Ingrid Mickelsdotter och Olof Ersson. Ingrid dör tre år senare och bouppteckning görs. Den vittnar om stor fattigdom, nettobehållningen i boet är 2 riksdaler och 20 skilling. En gång i tiden hade dom haft två kor och till och med en häst, förutom får och getter. Nu fanns bara 2 getter och två killingar, ett får och ett lamm, vilka tillsammans värderades till 3 riksdaler och 16 skilling, alltså mindre än vad den olyckliga söndagen i september 1813 kom att kosta henne.