Agerbergs gevär

Jag vet att jag nämnt det förut. En som bodde i SvenPers i Välje hade ett jaktlag som vände sig till Agerberg i Myckelåsen för att få jakträtt men eftersom han just köpt sig ett dubbelgevär kaliber 12.7 och hagel kaliber 16 svarade han att han kanske ville gå ut själv och ville då vara ensam. Emellertid hörde han en dag smällar som han tyckte skulle vara inpå hans skifte varför han tar sitt nya gevär och går till skogs.

När han når till Bäckmyren håller nyss nämnda jaktlag på att slakta. Han ber att få låna en kniv, tar sig ett lår på axeln och går hem. Detta var så vitt jag vet den enda gången han var på älgjakt men däremot såg jag honom med hagel skjuta en grågås inpå ägorna.

Nu drar jag mig tillminnes att första gången jag kunde komma hem med en köttbit av älg var just detta gevär inblandat. Det var nämligen på det viset att jag under en dag under älgjakten for och strövade med fars gamla gevär som var precis som Agerbergs gevär. Det var sista dagen det var lovligt, det var tät dimma och jag trodde mig vara på hemväg. Det var rätt långt lidet på dagen när dimman lättade och jag till min förvåning ser att jag gick rätt mot fjället. Jag var helt enkelt vill.

Vid den upptäckten blev jag faktiskt rädd eftersom det var så pass långt lidet på dagen varför jag började springa i riktning från fjället. Idag vet jag precis var jag sprang, jag sprang genom lövsundet mellan övre och nedre Fettjefloarna och när jag kom inpå den nedre står det en stor älgtjur en bit inpå myren, på alldeles för långt avstånd. I mitt otroliga oförstånd skjuter jag ett skott och fortsätter springa.

När jag närmar mig framsidan av myren hör jag plötsligt skott. Hur många vet jag inte, och sen börjar dom vissla åt varandra och en var så nära att jag frågade om han kunde visa mig vägen till Myckelåen. Men i detsamma ser jag den älg vilket jag talar om, då blir han så ivrig att jag hör med detsamma att det är min farbror Nils-Olof jag pratar med. Han hade nämligen en liten gråhundstik som han och hans svåger Valdemar, som var handlare i byn, hade kommit överens om att gå ut med.

Valdemar hade lånat geväret av Agerberg med vilket han just skadat den älg jag nyss sett. Eftersom tiken spårade riktigt bra fick jag göra dem sällskap och vi spårade upp och avlivade djuret även om det blev i mörkaste laget och vi hörde jaktlaget som hade jakträtten gång på gång medan vi slaktade. Nu var Nils-Olof säker på att han visste var köttet låg och vi tog det vi kunde med oss och startade hemfärden men det blev för mörkt så Nils-Olof och jag stannade och inväntade morgonen i den koja som på den tiden fanns på andra sidan ån vid Fastekvarn.

Men Valdemar som just då friade ansåg sig tvungen att gå hem. Nästa dag var det bestämt att vi en viss tid skulle samlas för att hämta resten av köttet. Min far som tydligen hade större praktik lyckades övertala Nils-Olof att vi skulle gå några timmar tidigare i händelse att det inte var så enkelt som vi trodde att hitta slaktplatsen. Vilket visade sig vara synnerligen välbetänkt eftersom far hade rätt. Köttet fanns inte alls där Nils-Olof trodde utan det blev i stället ett långvarigt letande och när vi äntligen hittade platsen var det lika mörkt som kvällen innan.

Jag nämnde visst att detta var första gången som jag kom hem med älgkött och konstigt nog var det mig veterligt samma sak för Nils-Olof, som sedan byggde sig en jaktstuga och började idka passjakt där hans effektivitet som vanligt var oöverträffbar.

 

Tillbaka