Älgjakt

 

Mina tankar kretsar som vanlig där dom hör hemma, på tidigt 1900-tal. Dom hade redan då fått bestämda jakttider för älg som det året jag föddes råkade kollidera med min födelsedag. Varför far som ingick i Fjällsågens älgjaktlag den hösten enligt grannarnas berättelser påstod sig vara tvungen att vara hemma och jaga trasten från inägorna.

Annars minns jag gamla jägare som jagade på den tiden sa att första jaktdagen på älg var den dag då köttet tog slut. Men det systemet hade vad jag kan förstå en förödande verkan på älgstammen eftersom det första jag minns var ett totalförbud mellan 1919 och 1924.

1925 hette det att det kommit in älg från Norge varför 5 dagars jakt var försvarbart.Minns även att Per Nilsson i Österåsen första lovliga dagen sköt en älg för hund i Palmänge i Välje. Han och far som båda ingått i Fjällsågslaget hade nämligen bildat ett tvåmanslag som räckte så länge dom kunde gå där, även jag som hade nöjet att skjuta min första älg. Tyvärr måste jag erkänna att vi levde liksom i laglöst land. Det intrycket kunde man åtminstone få när man lyssnade på Annersjänsbrita som bodde ihop med min morbrors bror i Häxåsen när hon sa: ”sir du en kär i skoga uttan kniv å tännsticka ske du skjuten”.

På den tiden fanns inte någon frysbox vilket gjorde att hade man fått en älg måste man ha någon att dela med vilket alltid mottogs med tacksamhet. Minns särskilt ett tillfälle i andra halvan av 30-talet då jag fick bud från en kamrat att om jag ville gå ovanför Bugårdsbodarna skulle jag få en köttbörda. Varför jag tog min 40 liters kont och gick den nästan 2 mil långa vägen dit.

Vid återfärden låg jag över hos svärfar i Häxåsen och gömde köttkonten i ett skjul bakom körbron. Men detta var när vägbyggarna var i Häxåsen och när jag på söndags morgon skulle hämta bördan satt Per Olof Lundin på min kont och filade en svans. Detta var alltså den första malören på resan men det skulle tyvärr inte bli den sista. Jag hade fortfarande en hel mil att gå med den tunga packningen men på den tiden var inte en mil med börda något att gruva sig över.  

Det enda som hände på färden var att jag sköt bom på en orre när jag passerade vallen i Myckelåsbodarna. Men när jag närmade mig hemmet ville jag inte riskera att möta någon så jag lämnade vägen och gick väglöst. Vilket var det sämsta jag kunde gjort just vid det tillfället ty där höll bröderna Liv just på att gräva ett dike åt Gustav Bellman och jag såg dom inte innan dom såg mig och det var klart dom undrade varför jag inte gick vägen.

Men jag satte mig och pratade med dem och dom ville höra vart jag varit. Det var klart att jag hade varit och plockat lingon. Varpå Olle frågade mig om hon var mogen varpå jag svarade att hon var övermogen och han sa: Ja det dryper saft från konten. När vi pratat färdigt och jag reste mig för att gå sa Olle att dom också skulle gå hem och dricka kaffe. Vid det tillfället bodde jag och Svea i gamla Nils Olofs och jag såg genom fönstret att bröderna Liv tog sin valp med sig och nu vet jag att valpen slickade upp saften som Olle sett.

Nu blev det så tokigt att far och min äldre bror en vecka senare slaktade en älg alldeles invid vägen men eftersom det blev mörkt beslöt dom sig för att ligga över i Myckelåsbodarna för att nästa morgon städa slaktplatsen bättre. Men när dom vaknade nästa morgon var det 6 tum snö och eftersom dom visste att Sigurd Svensson från Rörön skulle gå vägen den dagen till sitt jobb kunde dom ingenting annat göra än att gå raka vägen hem. Städningen av slaktplatsen fick vara så länge.

Nån vecka senare var Olle ute med sin valp och eftersom skallen inte var bättre gömd än att valpen fick vittring kom Olle att få en fullständigt fel bild av vad som skett. Han hade hu hört smällen när jag bommade på orren och sedan kom jag med konten full med kött och nu hade han hittat slaktplatsen. Ja, bättre bevis än så kunde man väl inte få.

Så småningom fick jag av en granne höra hela historien och det dråpliga var att så småningom framgick det att det bara var jag som ingenting visste, fattas bara att jag haft en ovän som anmält mig.

         Tillbaka