Arvid.

 

I min ungdom när vi alla arbetade med timmerhuggning och flottning minns jag särskilt en arbetskamrat som mer än någon annan med sin obetalbara humor hade förmågan att göra de annars trista kojtimmarna till riktiga glädjestunder. Därför känns de extra roligt att just han får vara en av huvudpersonerna just nu.

Det var nämligen på det viset att han var ensam i en koja vid Håckren och högg. Hans hustru var hos en dotter på Frösön och hjälpte henne med barnen. Men så en afton när han kom till kojan, jag tror faktiskt det var på en fettisdag, står det en folkvagn på kojbacken. Och när han öppnar kojdörren ser han till sin förvåning sin fru och två grannfruar därinne.

Eftersom han visste att ingen av dem hade vare sig bil eller körkort ville han höra vem som skjutsat dem hit upp och får svaret Mia. Han tar det som ett dåligt skämt och är säker på att där finns en fjärde person. Men saken var nämligen den att Mia fått löfte av sin mor att om hon tog körkort skulle hon få en folkvagn av henne. Så det var helt enkelt för att ta körkort som hon varit hos sin dotter på Frösön. Och nu när allt var klart med både bil och körkort kunde hon inte motstå frestelsen att spela sin make ett spratt.

Om detta varit i dag när snart sagt varenda människa är bilägare skulle de inte fallit mig in att berätta detta. Men för oss som var med på tiden var det endast var ett litet fåtal av dom mest välbärgade som såg sig ha råd att hålla sig med bil. Då kanske man lättare kan fatta skogsarbetarens överraskning när han kommer till kojan och får klart för sig att familjen blivit bilägare och t.o.m. hade chaufför, då måste ju glädjen vara överväldigande.


Tillbaka