Branden i Skallböle.


En morgon kände jag plötsligt en oförklarlig brandrökslukt. Även Svea kände den men vi kunde inte finna någon förklaring. Vi hjälptes åt att leta men hur vi än letade kunde vi inte finna mer än lukten som var överallt. Vi kom till sist överens om att vi skulle öppna luckan i taket i hallen på övre våningen för att få se muren på nära håll. Jag gick ut för att hämta trappstegen vi hade i snickarboden. Men just då kom Nils Håkansson med en check för virke jag sålt. Jag berättade om vårt problem och han tittade mot skorstenen och sa att muren ser ju bra ut och hastade vidare.

Jag sprang och hämtade stegen och gick upp på övre våningen, satte stegen mitt på golvet i hallen och skyndade upp och öppnade luckan och stack upp huvudet. Svea tyckte att det såg farligt ut och skyndade fram och höll i stegen, då jag fick jag mig en smäll i baken och hörde henne säga : "hen ha du nu ditt elände". Måste erkänna att det hörs otroligt men faktum är att det var byxfickan som hade kålat upp, den var faktiskt helt borta men eftersom jag hade tjocka långkalsonger kände jag ingen värme och kakirocken hade effektivt dämpat all insyn. Att jag stoppat rökpipan i bakfickan med eld i behöver jag knappast nämna. Huvudsaken var att en befarad katastrof i stället blev en dråplig historia som vi haft mycket roligt åt.

 

Tillbaka