Kristian

  

Farmors yngsta son Kristian kom hem från USA köpte mark söder om sina bröder av en från Dörsådalen till Myckelåsen inflyttad, nämligen Erik Norberg.  Det skulle bli tre Nordman i rad men så blev det inte eftersom han som ogift inte hade någon brådska med bosättning. 

 Kristian var en arbetare med en alldeles otrolig uthållighet, sommartid sysslade han ofta med vägbygge vilket på den tiden var ett slitsamt arbete eftersom allt skulle göras med handkraft. När vägen skulle byggas från Getåsen hade vi den turen min bror och jag att få ingå i hans arbetslag vilket för oss var en stor lycka., Och när bron över Getåsån skulle byggas hade jag den stora glädjen att bli arbetskamrat åt Nils-Olof, det har jag inte kunnat glömma att han valde just mig som kompis i detta slitsamma arbete. Vi spåntade med tre tums spåntade plank, vilket skedde för hand med stora släggor. 

Men när det gäller Kristian måste jag ändå nämna hur orättvist jag tycker ödet behandlade honom Han unnade sig aldrig en semester innan han nådde pensionsåldern. Men då funderade han att han skulle till sin gode vän Per Bertilsson i Höglekardalen för att fiska i Lekarån. Men redan när han gick för att gräva mask drabbade han av en hjärnblödning och därmed var det liv som var värt all leva slut för hans del, resten blev 17 års sjukhusvistelse med svåra plågor. Sista gången jag hälsade på honom var han som ett litet paket med bägge benen amputerade.

 

 

Tillbaka