När Holmen gick till doktorn.

 

Magnus Lindholm eller Holmen som vi alltid sa berättade en kväll i en timmerkoja när vi var där på tu man hand att han i början av sin vistelse i Myckelåsen fick ont i ett finger. Men eftersom ingen läkare fanns närmare än i Östersund gick han för länge med det innan han fick någon hjälp. Men så en afton när värken blev för svår beslöt han i alla fall att gå till Östersund.

Nu förstår jag att nutidsmänniskan reagerar, inte går man väl från Myckelåsen till Östersund. Ja, idag låter det inte klokt. Men på den tiden låg Myckelåsen i väglöst land och om man då behövde träffa en läkare var det bara ett att göra, nämligen att gå till Östersund, en väg på drygt tre mil.

Först och främst gällde det att gå den drygt mil långa vägen till Vällviken och när han nådde dit var isen på Storsjön så svag så han fick söka sig en hässjeroa och dra med sig som en sorts livförsäkring. Och det gick ju bra, ända tills han var nästan på andra sidan men då brast isen och det var bara tack vare roan han kom i land. Men givetvis genomblöt varför han gick till Sandlers där dom brukade stå till tjänst med övernattning för dom som behövde. Där fick han torka kläderna men betalade övernattningen redan på kvällen ifall han inte skulle stå ut till morgonen. Som han ju inte hellre gjorde, mitt i natten måste han fortsätta mot Fillsta.

När han nådde dit var det samma elände med isen varför han även där fick söka sig en roa och knallade iväg. Han var han nästan över när isen brast men då kände han ingen stor lust att komma upp. Väl uppe hade han ju fortfarande allt för långt till Östersund. Men han hade ju inget val utan det var bara att fortsätta. När han kom till Östersunds västra stapplade han in, satte sig och somnade direkt. Han vaknade av att en polis sparkade honom på benet och upplyste honom om det här inte var någon tillflykt för fyllon.

Men sedan han visat sin hand och förklarat sin situation tog polisen en annan ton och tog honom med till homeopat Axell där han fick ett pulver för direkt intagning. Därpå följde polisen med till ett pensionat och ordnade rum, varefter han gick sin väg. Men sedan inträffade något märkligt, hela fingret rämnade och värken försvann varför han gick till sängs och somnade direkt. När han vaknade och såg sitt finger gick han till en fältskär som på den tiden hade mottagning i de lokaler som sedan blev kafé Debol. Men där blev han hänvisad till lasarettet, varför han gick till en annan fältskär med samma resultat. Men då ilsknade han till och gick till gammalbarnmorskan i Ås som han kände och tvingade henne att lägga om såret. (Lindholm var från Ås) Sen kan man ju tänka sig hur det kändes när han skulle gå hem, han vågade inte gå över isen en gång till så han gick till Svenstavik för att komma runt Storsjön och därifrån hem till Myckelåsen.

 

Tillbaka