När far byggde Agerbergskojan.

 

När det pratas om arbetspriserna förr och nu kan jag inte annat än tänka på detta kojbygge. Erik Agerberg hade valt ut en backe ovanför Bjännhammarmyren där det var ganska tätt med stammar av gammal senvuxen gran där han ville ha en koja. Hur det sen gick till är mer än jag vet men dom kom i alla fall överens om att far skulle fälla ett lämpligt antal träd och timra upp en koja, för arbetet skulle han få 100 kronor. Med tanke på att detta var långt före motorsågens tillkomst skulle det vara roligt att veta vad det i dag skulle ha kostat att enbart med svans fälla alla dessa granar.

Hur som helst brukade Anders och jag, antagligen litet motvilligt, följa med. Jag minns att min far sa att det tog dubbelt så lång tid för oss att gå upp som att gå hem. Det enda vi möjligen kunde bidra med var väl att riva husmossa att lägga mellan stockarna. En sak jag funderat på var att far var så bra på att hantera klävabilan som vi sa, var han med på tiden dom täljde bjälkar i skogen?

Nå väl, far fällde granarna, barkade stockarna och timrade upp kojan för hade far lovat någonting då kunde man lita på att det blev gjort. Jag minns inte vad det var för takbetäckning, det enda jag minns är när uppdraget var klart och far stängde dörren hur stolt jag var över vad han åstadkommit. Hur vacker kojan var invändigt med de nybarkade stockarna, det fanns inte en fläck på väggarna. Så mycket grymmare blev besvikelsen sedan när jag hörde att Agerberg varit och synat underverket och att väggarna då varit gröna av mögel som inte gick att få bort.

Nu med facit i hand är det lätt att inse att hur dumt det var att stänga dörren även om den på den tiden fanns kreatur på skogen, det hade gått att ordna på ett enkelt sätt. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

 

Tillbaka