Storfiskaren

 

Vi har en granne som är dotter till Ovikens sista kaggfabrikör, Anders Paulsson. Hon berättade att hon och jag tror att det var tre andra flickor befann sig på en av de många fäbodar som fanns på Ovikstjäla som dom brukade säga. De andra ville ovillkorligen gå till en tjärn och fiska.

Hon följde motvilligt med för att slippa vara ensam på vallen. Väl framme insåg hon att hennes motvilja var befogad eftersom ingen fisk gick att narra. Hon beslöt att gå tillbaka till vallen. Men när hon gått en bit får hon se en vattenpöl mellan tuvorna och då slår det henne att nu kan hon spela de andra ett litet spratt.

Jag sätter mig här och låtsas fiska och när dom kommer och frågar vad jag håller på med svarar jag att det är lika bra fiske här som i eran tjärn.” Hon satte sig ner och släppte ner kroken och till sin förvåning fick hon napp och lyckades bärga en jättefisk. Den lilla pölen var en bit av en underjordisk bäck som man ibland kan träffa på i fjällen. När hennes sällskap så småningom kom utan att ha fått en enda fisk så kunde hon visa upp sin jättefisk.

Tillbaka