Sven och Karin

 

 Jag kommer att tänka på en händese när Nysven hade flyttat till Myckelåsen. Farmors stuga stod bara någon meter från Nysvens och när farmor kom från Kusböle kändes dom som gamla grannar och umgicks flitigt.  

En höstdag när det kommit nysnö så det var bra spårsnö hade Karin uttalat oro för att Sven gått till skogen för att lägga ihop ved. Eftersom han hade så dålig syn var hon rädd att han skulle gå vilse. Senare på dagen såg farmor att Karin tagit Svens spår och eftersom det började bli sent på dagen gick hon till far och talade om sina farhågor.

 Varför far laddade sin karbidlampa med den tidens tillgängliga bränsle och gick för att ta upp gamlingarnas spår. Det visade sig då att Sven inte hittat den plats han tänkte gå till på morgonen utan gått vilse och nu var Karin ut och sökte. Och nu är det väl ett faktum att när man blir vill blir man även dum.  

Ty, fastän Sven visste att hans skifte inte gick längre än till Kallseckelån hade han ändå gått över den, men när Karin såg detta vände hon om för att försöka ta sig hem. Hon hade då följt Svens spår för länge så hon visste inte säkert var hon var, vilket gjorde att hon kom på tok för långt söderut när hon skulle söka sig hem. På grund av att vädret var så pass milt blev hon förståss fruktansvärt blöt i den långa kjol som det var vanligt att kvinnorna bar på den tiden. 

 Dessutom hade hon då gått alldeles för långt så krafterna tog slut, så när far slutligen nådde upp henne hade hon faktiskt fullständigt gett upp och satt inne i ett tjockt björksnår. När far kom blev hon så rädd att om hon hade haft några krafter kvar hade hon flytt, men krafterna var fullständigt slut. Far sa att det var nog det svåraste arbete han någonsin haft att få Karin från Nybo till Storåsen där Fränden bodde och där Jutman nu bor.  

När han hade fått in henne och hon fått sig något varmt och hon fått låna varma kläder pratade han med Ture Fränden om problemet med Sven och han laddade om lampan och var beredd att bli med. 

Men nu var det så lyckligt att Sven en gång bott där Fränden nu bodde och att han av en ren slump råkat hamna vid Storåsen och trots att han var så gott som blind där hittat en stubbe som han kände igen. Nu visste han plötsligt var han var och när han samtidigt ser en lykta på väg åt skogen gav han upp ett tjut. Så i stället för att leta fick Ture och far ta hand om Sven och be honom bli med in.

Det var ingenting som passade honom och det behövdes milt våld för att få honom över tröskeln och vem sitter på kökssoffan om inte hans kära Karin. Men då fick han plötsligt nya krafter och gav henne en grundlig utskällning för att hon inte kunde hålla sig inne. Sedan han även mot sin vilja fått i sig kaffe och smörgås kunde både han och Karin göra far sällskap de ca 4 km hem och far sade sig vara gladast av dem alla att det hela fått ett lyckligt slut och att farmors uppmärksamhet var en icke oväsentlig del i det hela.

Med facit i hand kan vi nu ta för givet att Sven klarat det hela och kommit hem någon gång under natten. Men vad hade hänt när Karin inte väntat med mat åt honom och han inte hittat henne någon stans. Min övertygelse är som Karins situation då var att far i det tysta räddade hennes liv.

 

Tillbaka