Svens

 


Jag nämnde att när Nils-Olof köpte Karl Olsson hemman sålde han sitt torp till Sven från Kusböle. Men Sven blev inte så gammal i Myckelåsen.

Eftersom affären i Myckelåsen inte hade den torrfisk som Svens katt inte kunde vara utan beslöt Sven en dag 1929 att gå till sin gamla handlare i Oviken för att vara katten till lag och för att på nytt få träffa sin gode vän Vikander som ju blev glad när han fick se sin gamla kund.

Han bjöd på både det ena och det andra vilket gjorde att Sven var litet osäker i gången när han startade den en och en halv mil långa fotvandringen till Myckelåsen med ett försvarligt knippe torrfisk överst på ryggsäcken och en sockertopp i ena handen.

Hur resan gick i övrigt är det väl ingen som vet men när han nådde Ekerbacken en kilometer från hemmet hamnande han i ett dike med säcken över huvudet och där blev han kvar. Sven Olofsson i Skallböle hittade honom på väg till jobbet. Detta gjorde att änkan Sven Karin inte såg sig någon möjlighet att vara kvar i Myckelåsen varför hon frågande far om han inte kunde köpa tillbaka den mark han en gång sålt.

Vilket far inte hade något emot. Därför kunde Nils-Olof av far återköpa de hus han själv en gång hade byggt för att där njuta sitt otium. Tyvärr blev den tiden kortare än vi alla hade räknat med. Redan 1957 hade hans hjärta fått nog och slutade att fungera

 

Tillbaka